BLOGGBYTE!!!
Dilemma
Det är svårt att ta värmlänningar på allvar - tycker de själva likadant?
Cd-rean tog visst inte slut
Staplandes trött och jävlig tog jag fart mot morgonenssvullna ögons räddare, hjärntvättens mästare, today's savior - kaffebryggaren. Slurpade i mig ett par klunkar drog mig sedan genom blåst och snö till Kulturhuset för att utmattad gå in i rollen som hovkompositören Antonio Salieri och göra dagen värd nöjet för klass 6 från Myråsskolan. Det gick lysande och detta var faktiskt den klass som haft mest vetskap om Mozart och hans livsverk.
På vägen hem såg jag att cd-rean pågick till den 12:e så jag tog mig in till Hold On Records - som förmodligen är sveriges bästa skivaffär - och köpte två kanonskivor.
John Lee Hooker - Universal
Sanslöst skön blues som river upp början av "R 'n B-känslan", och då pratar jag inte om dagens skit som kallar sig just "R 'n B" - detta är Roots 'n Blues och inte någon tradig soulrap som tycks dominera hitlistor och Mtv-videos, men som ingen jag träffat gillar.
Det är ganska slött och harmoniskt, några jazziga partier som tar fart men framför allt, John's röst är briljant och raspigt hes vilket passar utmärkt till texter om allt från alkohol, den amerikanska södern och kärlek. En komplett bluesplatta helt enkelt!
LIVE - V
Ni som tidigare lyssnat på Live vet hur det är - dramatiskt, melankoliskt, ösigt och samtidigt bedårande vackert. Den här skivan är bra, dock så ligger deras skiva Secret Samadi en nivå högre, men ändå riktigt bra. Det är något med Live som lockar fram sommarkänslor och mystik och det gör mig såklart riktigt glad.
Dusty Rogers
På vägen hem såg jag att cd-rean pågick till den 12:e så jag tog mig in till Hold On Records - som förmodligen är sveriges bästa skivaffär - och köpte två kanonskivor.
John Lee Hooker - Universal
Sanslöst skön blues som river upp början av "R 'n B-känslan", och då pratar jag inte om dagens skit som kallar sig just "R 'n B" - detta är Roots 'n Blues och inte någon tradig soulrap som tycks dominera hitlistor och Mtv-videos, men som ingen jag träffat gillar.
Det är ganska slött och harmoniskt, några jazziga partier som tar fart men framför allt, John's röst är briljant och raspigt hes vilket passar utmärkt till texter om allt från alkohol, den amerikanska södern och kärlek. En komplett bluesplatta helt enkelt!
LIVE - V
Ni som tidigare lyssnat på Live vet hur det är - dramatiskt, melankoliskt, ösigt och samtidigt bedårande vackert. Den här skivan är bra, dock så ligger deras skiva Secret Samadi en nivå högre, men ändå riktigt bra. Det är något med Live som lockar fram sommarkänslor och mystik och det gör mig såklart riktigt glad.
Dusty Rogers
Filosofi
1. Att "Gud" existerar tror väldigt många på. Att "Gud" INTE existerar tror fler på. Eftersom vi inte kan tänka in i det oändliga, kan det då vara möjligt att "Gud" inte är en slags varelse utan en händelse?
Kan "Gud" exempelvis vara evolutionen?
Kan "Gud" exempelvis vara evolutionen?
Du pratar jävligt illa efter en resa till Grekland
. Krönika .
"Hej du, hur mår du?" - Säger en man på stan. Jag känner inte igen personen alls och börjar fundera, "Vem fan är det här?" Det visar sig vara en gammal klasskamrat till mig som flyttade till Umeå för sju år sedan och som tappat hela sin göteborgsdialekt - ja han pratar t o m en smula norrländska. "Hur kunde jag missa att det var Christian" - Tänkte jag för mig själv och gick vidare.
När jag och min bäste vän "kråkan" en sommardag satt på hans bakgård, drack lite öl och grillade flintastekar öppnade sig himlen och regnet kom som kulorna från en AK-4 bestämde vi oss för att samma eftemiddag packa väskorna och sticka till landvetter flygplats för att boka en restresa. "Går det bra med Grekland" - Frågade receptionisten. "Det blir suveränt, vart i Grekland ska vi?"
Vi kom till Santorini men tog oss efter två dagar till den totalösiga partyön IOS tillsammans med två galna norrmän som vi träffat på en strandkrog samma förmiddag.
På båten till ön mötte vi sex stycken Boråsare. De lyssnade på musik på översta däck och vi drog dit med förhoppningar om nya vänner - vi lämnade alltså norrbaggarna. De var mitt uppe i en diskussion kring hur de pratade och frågade mig och Kråkan om de pratade rikssvenska. "Hur låter rikssvenska?" - Frågade vi. I tron om att vi var ironiska fortsatte de debattera ämnet. Vi sa att de lät som alla i filmen Fucking Åmål. Det skulle vi inte ha sagt, men det lät ju så.
Hur som helst så hängde vi med dem under en vecka tills vi träffade ett gäng helt sinnesjukt roliga stockholmare. Vi gjorde först narr av varandras dialekter och sen var vi polare.
Vad vi inte tänkte på var att vi hade börjat prata stockholmsdialekt efter några dagar - och de hade börjat tala göteborgska. Det får mig att tänka på vilket inflytande språket har. När jag sedan träffade min nuvarande sambo och flyttade till Borås så visste jag var som väntade - ett sakta men säkert avskalande av min göteborska. Sant var det nu tre år efter. Jag har kvar min dialekt men den är inte i närheten av lika grov som när jag bodde kvar i Göteborg. Jag antar att man lever som man lär, säger det man tycker och hör och tar in det som andra säger vart man än bor. Tar man då in information på en annan dialekt än man är van vid så blir det automatiskt att det fastnar en och annan tidigare okänd fras.
Jag tycker fortfarande att många boråsare pratar som i Fucking Åmål - vilket gör att jag hela tiden aktar mig för vad jag tar in och säger. Och att en av boråsarna från Greklandsresan var barndomspolare med min nuvarande sambo kan ju bara tolkas som att världen är liten - och Borås inte så stort.
Vad beträffar Christian så lever han fortfarande lycklig och norrländsk i det snöiga Umeå.
Dusty Rogers
Svart-vitt är vackert
Foto och grafik: Danne
Nu förstår jag kritiken
Jag förstår verkligen att folk i Borås är uppgivna och deppiga. Det händer otroligt få saker inom nöjes- och kulturlivet här. Någon teaterföreställning, 7 krogar med något liveband ibland, några fritidsgårdar, caféer var 20:e meter och en isbana på torget i stan - och när det händer något event här så synd det endast på de två affischplank som finns i staden och på diverse elskåp. Inget i tidningen, ingen internetportal där man kan se vad som händer.
Tanken på detta gjorde att jag fick en enorm hemlängtan till Göteborg. Ikväll är det ett irländskt band som spelar på Dubliners och Kamelot på Sticky Fingers. Som jag funderar att kika på. När jag kollade runt på ett gäng internetsidor hittade jag väldigt mycket om Göteborg men inget om Borås.
Är det för att det inte händer något eller för att Borås är en mindre stad?
Jag saknar livet, det sömnlösa eller vad man ska kalla det - driv någonstans i alla fall. Man måste kunna ha en möjlighet till annat än att sitta framför datorn hela helgen, precis som jag gör nu.
Tanken på detta gjorde att jag fick en enorm hemlängtan till Göteborg. Ikväll är det ett irländskt band som spelar på Dubliners och Kamelot på Sticky Fingers. Som jag funderar att kika på. När jag kollade runt på ett gäng internetsidor hittade jag väldigt mycket om Göteborg men inget om Borås.
Är det för att det inte händer något eller för att Borås är en mindre stad?
Jag saknar livet, det sömnlösa eller vad man ska kalla det - driv någonstans i alla fall. Man måste kunna ha en möjlighet till annat än att sitta framför datorn hela helgen, precis som jag gör nu.
Dusty Rogers
Publicering
Fick precis med en av mina krönikor i zinet Korsarkoff
(Finns under flicken "nästa nummer" och "krönikor")
Sen finns en recension om bandet Depressive Art också att läsa hos Deepdive Magazine
(Klicka er in på spelningar)
Dusty Rogers
(Finns under flicken "nästa nummer" och "krönikor")
Sen finns en recension om bandet Depressive Art också att läsa hos Deepdive Magazine
(Klicka er in på spelningar)
Dusty Rogers
Söndagskrönikan kommer idag istället
- Darin - och alla andra tradiga prickar i universum -
Vi pratar musik och när vi pratar om musik så menar jag musik och inte den musik som ständigt massivt produceras på alla radiostationer, Mtv eller Z-tv. Vi snackar om musik som fick lov att vara musik, som fick vara det som det var.
. Det var inte för avsikt att göra en industri av det .
När folk på 1800-talet spelade musik med sina familjer i Kentuckys berglandskap, i New Orleans och vid Mississippi river väcktes en gnista. Det var rötterna till Countrymusiken, folkmusiken med svenskättlingen Joe Hillström som tidig kämpe och kanske framförallt bluesen som kom att influera och inspirera musiken för all framtid. Detta var långt innan exempelvis Elvis framförde sin kärleksfulla men samtidigt rebelliska Rock 'n Roll, det var långt innan BMG, EMI och Nashville Records ville lägga beslag och äga musiken. Det var tiden då musiken var självständig och den spelades för att folk hade något de ville säga eller bara sjunga för att de gjorde dem och andra glada. Man kan säga att de lade grunden för populärmusiken - fast utan att egentligen vilja det.
. En explosion av kultur och motståndsrörelser .
Under 1930 och 1940-talet drev Woody Guthrie runt med godståg genom Amerika som så många andra. Inte för att jaga den amerikanska drömmen utan för att få tag i ett simpelt jobb. Detta ledde till att såna som Woody, Blueslegenden Robert Johnson och alla andra som hade gemensamt att försöka överleva depressionen och kunna spela ihop ett mål mat vid något gathörn på 12th street Alabama eller åka till platser där arbetare bodde och sov när de inte arbetade för att spela deras sånger. Detta gav upphov till artister som Bob Dylan, Joan Baez, Pete Seeger, Peter Paul and Mary, Willie Nelson -för att ta några exempel inom genren som sjung såkallade "Topical songs" och protestmusik under 50-60-talet. Det handlade om rättigheter, glädjen att kunna sjunga bara för att det gav en härlig känsla. Dessa musiker gav i sin tur plats för artister som Jimi Hendrix, Led Zeppelin, The Who, The Doors, Cream, Bruce Springsteen, Ten Years After, Joe Cocker, David Bowie osv.
1969 skapades den första Woodstock-festivalen dit över 400 000 personer kom för att ta del av all musik - samt andra mer kemiska erfarenheter, men det var annorlunda då, I alla fall öppet och utåt sett.
. Dagens musik skalas ner till simpla hypnotiseringsapparater .
När program som IDOL och Fame Factory kommer in i leken är det endast för att hitta folk som är redo att göra allt för att bli fullfjädrade artister. Att de sedan bara används för att spela in miljoner till skivbolaget under några år och sedan blir ersatta av nästa generation doku-artister är något de kanske inte tänker på när de vet att de kommer att få synas i tv och eventuellt kommer att få släppa en skiva om de vinner.
Tro mig, jag har inget emot att folk livnär sig på musik eller andra konstformer - det skulle jag själv vilja göra. Det som tar emot med den nya populärmusiken, eller ny och ny - musiken som kommit de senaste 20 åren kanske är bättre att säga - är att den ofta görs för att den ska sätta sig i skallen på ett gäng konsumenter och inte för att låtskrivaren ville något musikaliskt och poetiskt med låten.
Jag tror inte längre på utrycket "Det finns ingen musik som är dålig, bara dålig smak". Det finns dålig musik för att den medvetet görs för att sabba annan musik. Den arbetande musiken med själ.
Idag vill nästan ingen unge höra en nio minuter låt som skiftar och svänger som ett historiskt äventyr. Numera är det hypnotiserande låtar som med full medvetenhet från såväl skivbolag som låtskrivare ska sätta sig på hjärnan och aldrig glömmas av under tiden den är populär genom vers, refräng, vers, refräng, refräng, mellanspel, refräng, refräng. Det kanske är för att ingen orkar ta sig tid till att verkligen lyssna längre, allt är redan stressigt nog? Det kanske beror på att folk blir utstötta av sina polare i skolan? Hur som helst så finns det musik som lever kvar och som fortfarande innehåller är lika aktuella texter. Det är musiken som gjordes då. Nu vet jag faktiskt inte om Darin, The Sounds, Mando Diao, Eminem, Agnes, Teddybears eller James Blunt kommer att bli omtalade om 100 år, men chansen känns väldigt liten. Allt tack vare en bristande själ och en girighet som gör slarvsylta av hela skiten, och tacksamt är väl det - för vem vill minnas ett band som inte menade det som de gjorde?
Dusty Rogers
Vi pratar musik och när vi pratar om musik så menar jag musik och inte den musik som ständigt massivt produceras på alla radiostationer, Mtv eller Z-tv. Vi snackar om musik som fick lov att vara musik, som fick vara det som det var.
. Det var inte för avsikt att göra en industri av det .
När folk på 1800-talet spelade musik med sina familjer i Kentuckys berglandskap, i New Orleans och vid Mississippi river väcktes en gnista. Det var rötterna till Countrymusiken, folkmusiken med svenskättlingen Joe Hillström som tidig kämpe och kanske framförallt bluesen som kom att influera och inspirera musiken för all framtid. Detta var långt innan exempelvis Elvis framförde sin kärleksfulla men samtidigt rebelliska Rock 'n Roll, det var långt innan BMG, EMI och Nashville Records ville lägga beslag och äga musiken. Det var tiden då musiken var självständig och den spelades för att folk hade något de ville säga eller bara sjunga för att de gjorde dem och andra glada. Man kan säga att de lade grunden för populärmusiken - fast utan att egentligen vilja det.
. En explosion av kultur och motståndsrörelser .
Under 1930 och 1940-talet drev Woody Guthrie runt med godståg genom Amerika som så många andra. Inte för att jaga den amerikanska drömmen utan för att få tag i ett simpelt jobb. Detta ledde till att såna som Woody, Blueslegenden Robert Johnson och alla andra som hade gemensamt att försöka överleva depressionen och kunna spela ihop ett mål mat vid något gathörn på 12th street Alabama eller åka till platser där arbetare bodde och sov när de inte arbetade för att spela deras sånger. Detta gav upphov till artister som Bob Dylan, Joan Baez, Pete Seeger, Peter Paul and Mary, Willie Nelson -för att ta några exempel inom genren som sjung såkallade "Topical songs" och protestmusik under 50-60-talet. Det handlade om rättigheter, glädjen att kunna sjunga bara för att det gav en härlig känsla. Dessa musiker gav i sin tur plats för artister som Jimi Hendrix, Led Zeppelin, The Who, The Doors, Cream, Bruce Springsteen, Ten Years After, Joe Cocker, David Bowie osv.
1969 skapades den första Woodstock-festivalen dit över 400 000 personer kom för att ta del av all musik - samt andra mer kemiska erfarenheter, men det var annorlunda då, I alla fall öppet och utåt sett.
. Dagens musik skalas ner till simpla hypnotiseringsapparater .
När program som IDOL och Fame Factory kommer in i leken är det endast för att hitta folk som är redo att göra allt för att bli fullfjädrade artister. Att de sedan bara används för att spela in miljoner till skivbolaget under några år och sedan blir ersatta av nästa generation doku-artister är något de kanske inte tänker på när de vet att de kommer att få synas i tv och eventuellt kommer att få släppa en skiva om de vinner.
Tro mig, jag har inget emot att folk livnär sig på musik eller andra konstformer - det skulle jag själv vilja göra. Det som tar emot med den nya populärmusiken, eller ny och ny - musiken som kommit de senaste 20 åren kanske är bättre att säga - är att den ofta görs för att den ska sätta sig i skallen på ett gäng konsumenter och inte för att låtskrivaren ville något musikaliskt och poetiskt med låten.
Jag tror inte längre på utrycket "Det finns ingen musik som är dålig, bara dålig smak". Det finns dålig musik för att den medvetet görs för att sabba annan musik. Den arbetande musiken med själ.
Idag vill nästan ingen unge höra en nio minuter låt som skiftar och svänger som ett historiskt äventyr. Numera är det hypnotiserande låtar som med full medvetenhet från såväl skivbolag som låtskrivare ska sätta sig på hjärnan och aldrig glömmas av under tiden den är populär genom vers, refräng, vers, refräng, refräng, mellanspel, refräng, refräng. Det kanske är för att ingen orkar ta sig tid till att verkligen lyssna längre, allt är redan stressigt nog? Det kanske beror på att folk blir utstötta av sina polare i skolan? Hur som helst så finns det musik som lever kvar och som fortfarande innehåller är lika aktuella texter. Det är musiken som gjordes då. Nu vet jag faktiskt inte om Darin, The Sounds, Mando Diao, Eminem, Agnes, Teddybears eller James Blunt kommer att bli omtalade om 100 år, men chansen känns väldigt liten. Allt tack vare en bristande själ och en girighet som gör slarvsylta av hela skiten, och tacksamt är väl det - för vem vill minnas ett band som inte menade det som de gjorde?
Dusty Rogers
ren och skär poesi
"Jag kastar sten mot solen för jag hatar den
Jag sätter knivar i fotografin
Jag går på samma gator tills dom vänder
Den här stunden är resten av mitt liv
Och jag behöver en smäll på käften för att
komma i rätt balans
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver
Men jag kan inte tro att jag fortfarande lever"
Hellström
En ännu vackrare bussresa
Jag är på väg hem från Arbetsförmedlingen, skuttar glatt till morgonpasset i lurarna, längtar efter en kopp kaffe och läsande av dagens tidning och bloggar. När jag i all min hast skickar ner min högra hand i fickan så inser jag att jag glömt nyckeln i lägenheten och min sambo har åkt till jobbet. Nu står jag där med låst dörr, kall som ett isblock i Antarktis och tar upp mobilen för att kanske hinna stoppa min sambo och på så sätt kunna möta upp henne för att ta henes nyckel. Jag ringer upp, hon svarar, batteriet tar slut i min mobil. Jag åker till hennes jobb och hämtar nyckeln.
Naturligvis slängde jag i mig en kopp kaffe på Emmas jobb när jag ändå hade chansen, tog nyckeln och hoppade sedan på bussen hem. Bussen är halvfull med skolungdomar och pensionärer - som om det vore den alltid klassiska och perfekta busspassagerarmixen. Vid Borås centralstation kliver en glad dansk på och sätter sig brevid mig. Jag hejar glatt med koppen i ena handen fast spiller nästan ut den tredjedel jag har kvar över dansken - jag missade med en decimeter som tur var. Han berättade att han skulle starta upp ett företag här i Borås, en slags kedjerörelseutbyggning av hans företag i Danmark. Jag frågade naturligtvis vad det var för något och att jag just nu var intresserad av ett extraknäck. Dessvärre skulle inte företaget dra igång föränn om ett år och de skulle syssla med försäljning så den chansen blev ingen chans för mig.
Några minuter efter att dansken hoppat av för att ta en annan buss till Malmö kommer en stadsikon iklädd en Pripps Energy Drink-keps och sletna kläder fram till chauffören och säger: - Du, jag är 71 år gammal och ska till Brämhult. - Ok, då får du ta buss nummer 6 som kommer om fem minuter, säger chauffören. - Du, jag kan inte ta 6. Jag är 71 år och det funkar helt enkelt inte längre. Han går iväg.
För att ha glömt en nyckel så blev den här dagen ett minnesfyllt äventyr i den här lilla spökstaden, och jag blir så glad av att det finns människor som bara pratar utan att tycka att det är fel i att vara öppen och social - även om alkisen som inte kunde ha sex var dyngrak och pratade i dimman.
Dusty Rogers
Naturligvis slängde jag i mig en kopp kaffe på Emmas jobb när jag ändå hade chansen, tog nyckeln och hoppade sedan på bussen hem. Bussen är halvfull med skolungdomar och pensionärer - som om det vore den alltid klassiska och perfekta busspassagerarmixen. Vid Borås centralstation kliver en glad dansk på och sätter sig brevid mig. Jag hejar glatt med koppen i ena handen fast spiller nästan ut den tredjedel jag har kvar över dansken - jag missade med en decimeter som tur var. Han berättade att han skulle starta upp ett företag här i Borås, en slags kedjerörelseutbyggning av hans företag i Danmark. Jag frågade naturligtvis vad det var för något och att jag just nu var intresserad av ett extraknäck. Dessvärre skulle inte företaget dra igång föränn om ett år och de skulle syssla med försäljning så den chansen blev ingen chans för mig.
Några minuter efter att dansken hoppat av för att ta en annan buss till Malmö kommer en stadsikon iklädd en Pripps Energy Drink-keps och sletna kläder fram till chauffören och säger: - Du, jag är 71 år gammal och ska till Brämhult. - Ok, då får du ta buss nummer 6 som kommer om fem minuter, säger chauffören. - Du, jag kan inte ta 6. Jag är 71 år och det funkar helt enkelt inte längre. Han går iväg.
För att ha glömt en nyckel så blev den här dagen ett minnesfyllt äventyr i den här lilla spökstaden, och jag blir så glad av att det finns människor som bara pratar utan att tycka att det är fel i att vara öppen och social - även om alkisen som inte kunde ha sex var dyngrak och pratade i dimman.
Dusty Rogers
en vacker dag
Fan va härligt livet är. Här sitter man på en sleten stol i Arbetsförmedlingens lokaler och väntar -som alltid- i kö. Ska se om jag kan få uppskov med 300 nya dagar, jag har ju inte jobbat mer än några timmar under den här 300-dagarsperioden så jag ska in och övertala lite.
Jag har visserligen 9 ansökningar ute så vi får se.
Jag har visserligen 9 ansökningar ute så vi får se.
vuxenpoäng
Jobb (1p) - Nej (inte officiellt)
Visitkort (1p) - Japp!
Konferens (1p) - Ja, i tråkighetens tecken
Bor hos föräldrar (-2p) - Nej
Vara sambo (1p) - Mycket trevligt!
Visitkort (1p) - Japp!
Konferens (1p) - Ja, i tråkighetens tecken
Bor hos föräldrar (-2p) - Nej
Vara sambo (1p) - Mycket trevligt!
Vara förlovad (1p) - Absolut
Vara gift (2p) - kanske kommer
Skild (3p) - Nej, kanske ska testa att vara gift först
Äga villa (2p) - Det gör jag ej
Ha en bil (1p kombi + 1p) - Nej
Hund (1p) - Har haft
Lån (1p) - Nej, men ett eventuellt kommande csn kanske.
Gemensam ekonomi (1p) - Ja
Pensionsspara (1p) - Ja
Storhandla (1p) - 2 gånger i månaden
ICA-kundkort (1p) - Coop
Använda rabattkuponger (2p) - Nej, men faktum kvarstår att vissa förbannade tanter står och håller kön med papperslapparna!
Äga hushållsassistent (1p) - Nej, slaveriet upphörde väl!
Äga diskmaskin (1p) - Jag är en diskmaskin, räknas det?
Dubbelsäng (2p) - Ett måste
Ha julgran på julen (2p) - Ja
Gråa hår (1p) - Inte än men Glenn Hysén är förebilden
Celluliter (1p) - Nej
Prenumerera på morgontidning (1p) - Givet
Lösa sudoko (1p) - Jag hjälper min sambo emellanåt
Välja att inte svara i telefon (2p) - Nej, antingen står man till svars eller så skjuter man upp saker
Vara gift (2p) - kanske kommer
Skild (3p) - Nej, kanske ska testa att vara gift först
Äga villa (2p) - Det gör jag ej
Ha en bil (1p kombi + 1p) - Nej
Hund (1p) - Har haft
Lån (1p) - Nej, men ett eventuellt kommande csn kanske.
Gemensam ekonomi (1p) - Ja
Pensionsspara (1p) - Ja
Storhandla (1p) - 2 gånger i månaden
ICA-kundkort (1p) - Coop
Använda rabattkuponger (2p) - Nej, men faktum kvarstår att vissa förbannade tanter står och håller kön med papperslapparna!
Äga hushållsassistent (1p) - Nej, slaveriet upphörde väl!
Äga diskmaskin (1p) - Jag är en diskmaskin, räknas det?
Dubbelsäng (2p) - Ett måste
Ha julgran på julen (2p) - Ja
Gråa hår (1p) - Inte än men Glenn Hysén är förebilden
Celluliter (1p) - Nej
Prenumerera på morgontidning (1p) - Givet
Lösa sudoko (1p) - Jag hjälper min sambo emellanåt
Välja att inte svara i telefon (2p) - Nej, antingen står man till svars eller så skjuter man upp saker
Putsa fönster (1p) - Fönsterputs?
Svampplockning (2p) - Svampätning
Långfärdsskridskor (1p) - Nej, hockey!
Parmiddag (1p) - Har faktiskt varit på ett par
Vinprovning (1p) - Nej
Danskurs (1p) - Buggkurs i 9:an, räknas det?
Partaja till gamla 70-talshits. Obs! Gäller ej om du är bög. (1p) - Partaja och partaja. 70-talet var coolt helt enkelt!
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - Det är som att späda ut wiskey med cola - sabotage!
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - Aldrig
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - Det beror helt på humöret
Spela Bingolotto (1p) - Köper bingolotter, rättar dem sedan på nätet!
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - Om hans är en pudding, är Peter Harrysson en melon då?
Ha höftproblem (1p) - Nej
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) - Det hade ju vart en upplevelse bara det, men nej.
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - Jag jobbar ju med ungdomar fast jag är mer ungdom än vuxen så jag blir INTE förundrad.
- Jag börjar barka ditåt enligt testet. Själv är jag en smarrig 20-åring med gudomlig kropp som bara blir vuxen till siffrorna!
Dusty Rogers
Svampplockning (2p) - Svampätning
Långfärdsskridskor (1p) - Nej, hockey!
Parmiddag (1p) - Har faktiskt varit på ett par
Vinprovning (1p) - Nej
Danskurs (1p) - Buggkurs i 9:an, räknas det?
Partaja till gamla 70-talshits. Obs! Gäller ej om du är bög. (1p) - Partaja och partaja. 70-talet var coolt helt enkelt!
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - Det är som att späda ut wiskey med cola - sabotage!
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - Aldrig
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - Det beror helt på humöret
Spela Bingolotto (1p) - Köper bingolotter, rättar dem sedan på nätet!
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - Om hans är en pudding, är Peter Harrysson en melon då?
Ha höftproblem (1p) - Nej
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) - Det hade ju vart en upplevelse bara det, men nej.
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - Jag jobbar ju med ungdomar fast jag är mer ungdom än vuxen så jag blir INTE förundrad.
0-15 p "INTE gammal"
16-25 p " börjar barka ditåt..."
Över 25 p "Nu är du där"
Över 25 p "Nu är du där"
- Jag börjar barka ditåt enligt testet. Själv är jag en smarrig 20-åring med gudomlig kropp som bara blir vuxen till siffrorna!
Dusty Rogers
ska vi se en chick-flick?
Jag är kanske inte den som andra tror att de är. Jag har visserligen en hockeykarriär på 13 år med mycket och blev tidigt medveten om hårdrocken då min mor och far pumpade ut Led Zeppelin och Black Sabbath under min uppväxt, och i högstadiet ville jag hävda mitt ocoola yttre genom att så maskulint börja snusa.
Det är faktiskt väldigt många som frågat och kritiserat mitt tittande på den amerikanska drama/humorserien Gilmore Girls. Även Håkan Hellström är "fjolligt" att lyssna på enligt en hel del och om man inte super ner sig och sveper 39 bärs på en kvart, ja då tycker många att man är en osoft jävla loser.
Jag var sån innan, en alkojägare som sket i allt och det är bara att inse: De kritikerna som jag nämt ovan är de riktiga förlorarna. De som behöver hävda sitt bristande brösthårsväxande, som lyssnar på Death Metal för att vara cool (utan att själva tycka om det), de som hävdar att Rob Halford från Judas Priest var den hårdste snubben i världen men som vred på sig av oro varje gång de lyssnade på bandet då de fick reda på att han var bög - och det är ironiskt lustigt att läder och nitar som kommer från gaykulturen änvänds av manssläktesstolthetspersonligheter och raggare.
Jag har svårt för det tillgjorda yttre skalet som så många bär. Alla är med i filmen The Mask kan man ibland tro. Alla är en Jim Carrey hur lite vi än vill tycka att vi skyddar oss bakom denna omedvetna sköld.
Denna skyddsmekanisn används av väldigt många som jag ovan nämt. De är ofta otroligt osäkra individer som inte klarar av att leva individuellt utan behöver sina "metalbrothers" eller grabbgänget.
Det är naturligtvis inte bara personer som vill kedja fast sin framtida fru vid spisen som jag tycker har en mask att skydda och gömma sig under, men det är dem jag skriver om nu - ni andra får hålla till godo.
Ibland gillar jag "Chick Flicks", trasiga kärlekslåtar med Håkan Hellström och fjolliga dramaserier på kanal 5. Jag gillar också allt inom hårdrocken, snus och de manliga protestsångarna från förr. Det är just själva kritiken som är härlig, de som säger att vissa saker är fjolliga, fittiga och kärringgöra som är det mest patetiska och roligaste i samhället. Patetiska människor är skitkul, de förhöjer tillvaron totalt.
Så fortsätt att hata det mjuka, hata folk som ibland gillar det mjuka, hata alla som inte gillar metal, bilar och gruvarbetare. För ni gör er fruktansvärt roliga, och det behöver vi i denna värld.
Dusty Rogers
Det är faktiskt väldigt många som frågat och kritiserat mitt tittande på den amerikanska drama/humorserien Gilmore Girls. Även Håkan Hellström är "fjolligt" att lyssna på enligt en hel del och om man inte super ner sig och sveper 39 bärs på en kvart, ja då tycker många att man är en osoft jävla loser.
Jag var sån innan, en alkojägare som sket i allt och det är bara att inse: De kritikerna som jag nämt ovan är de riktiga förlorarna. De som behöver hävda sitt bristande brösthårsväxande, som lyssnar på Death Metal för att vara cool (utan att själva tycka om det), de som hävdar att Rob Halford från Judas Priest var den hårdste snubben i världen men som vred på sig av oro varje gång de lyssnade på bandet då de fick reda på att han var bög - och det är ironiskt lustigt att läder och nitar som kommer från gaykulturen änvänds av manssläktesstolthetspersonligheter och raggare.
Jag har svårt för det tillgjorda yttre skalet som så många bär. Alla är med i filmen The Mask kan man ibland tro. Alla är en Jim Carrey hur lite vi än vill tycka att vi skyddar oss bakom denna omedvetna sköld.
Denna skyddsmekanisn används av väldigt många som jag ovan nämt. De är ofta otroligt osäkra individer som inte klarar av att leva individuellt utan behöver sina "metalbrothers" eller grabbgänget.
Det är naturligtvis inte bara personer som vill kedja fast sin framtida fru vid spisen som jag tycker har en mask att skydda och gömma sig under, men det är dem jag skriver om nu - ni andra får hålla till godo.
Ibland gillar jag "Chick Flicks", trasiga kärlekslåtar med Håkan Hellström och fjolliga dramaserier på kanal 5. Jag gillar också allt inom hårdrocken, snus och de manliga protestsångarna från förr. Det är just själva kritiken som är härlig, de som säger att vissa saker är fjolliga, fittiga och kärringgöra som är det mest patetiska och roligaste i samhället. Patetiska människor är skitkul, de förhöjer tillvaron totalt.
Så fortsätt att hata det mjuka, hata folk som ibland gillar det mjuka, hata alla som inte gillar metal, bilar och gruvarbetare. För ni gör er fruktansvärt roliga, och det behöver vi i denna värld.
Dusty Rogers
kanske världens viktigaste musiker
Woody Guthrie
Born on July 14, 1912, in Okemah, Oklahoma.
Died suffering the desise Huntington's Chorea 1967.
Photo: Lester Balog
